Yttrandefrihet (?!)
Den 12 juni 2012 skrev jag ett blogginlägg med följande inledning;
"Nu är jag tillbaka i bloggträsket igen och den här gången ska jag väl försöka att stanna här också."
Det senaste inlägget bortsett från detta postades sedan den 24 oktober och jag kan inte annat än att konstatera att jag misslyckades med mitt bloggande även den gången. Jag har däremot bestämt mig för att börja blogga igen, det behövs emellanåt då jag känner att jag behöver vomera i skrift över diverse brydsamheter som man dagligen handskas med. Det är nästan så att man kan komma undan med det mesta så länge det sker i skrift, åtminstone känns det i alla fall som att det är så. Folk får gärna läsa mina inlägg och tycka att jag verkar bitter om det skulle dyka upp ett inlägg som möjligtvis innehåller mer negationer än vanligt, men själv skulle jag faktiskt vilja kalla det för en rimlig verklighetsskildring, det vill säga en realism. Man kan/ska inte döma någon för att personen i fråga har en åsikt eller tycker annorlunda än andra i vissa lägen. Dömer man någon utifrån hans/hennes åsikter är det personen i fråga som avkunnar domen som i själva verket är negativ, just sayin'. Med detta sagt vill jag därför slå ett slag för att alla ska börja våga yttra sina åsikter om man inte riktigt vågar det idag, både positiva som negativa utan minsta rädsla för att bli hånad, ifrågasatt eller dömd för att man tycker något. Alla har nämligen rätt till en egen åsikt och man ska därför aldrig egentligen säga att en åsikt är fel, möjligtvis att åsikter i alla lägen inte stämmer överens med ens egna och därför inte är rimliga eller relevanta för en själv, men folks åsikter kan aldrig vara fel. Att mena på att andras åsikter skulle vara fel kan enligt mig likställas med att man kränker personen i fråga och menar på att han/hon inte har rätt till att få ha sin egen åsikt. Är det verkligen så konstigt att många inte vågar säga vad dom tycker idag? Självklart tycker även jag att många åsikter är helt absurda och inte alls stämmer överens med verkligheten enligt min mening, men vi lever trots allt med en lag om yttrandefrihet bakom oss. Det finns dock självklart gränser i vissa fall då det inte lämpar sig att vräka ur sig en åsikt, men jag tror och hoppas att de flesta känner av en sådan gräns.
Jag vet att jag själv har blivit otroligt dålig på att yttra mina åsikter i jämförelse med vad jag var för några år sedan (kalla mig gärna för dubbelmoralist med tanke på vad jag precis har skrivit, men det är helt okej. Jag är faktiskt beredd att hålla med). Det kan ha att göra med att jag möjligtvis vräkte ur mig lite för mycket av mina åsikter i min ungdom som tenderade till att jag istället övergick till att bli elak och därför hamnade jag ofta i osämja med både lärare, vänner och många andra. Alla människors (Läs: dom flestas) psyke växer dock upp med tiden och så gjorde även mitt, därför yttrar jag mig bara idag om jag har något väsentligt att säga och om det kan ge ett resultat i slutändan, vad det än kan tänkas handla om. Känner jag redan innan att det inte kommer att ge något resultat eller att det inte är till någon nytta för mig personligen känner jag att jag lika gärna kan vara tyst. Jag börjar bli lite putt på att man förväntas säga något bara för sägandets skull trots att man vet att det ändå inte kommer att ge något utfall. Ärlighet varar längst brukar man ju säga, men man ska även få ha friheten till att inte behöva dela med sig av allt om ens egen vilja inte finns där, detta utan att riskera att få "Du måste dela med dig och öppna dig mer om vad du tycker" uppkört i nyllet. Alla är vi olika och tur är väl ändå det, tänk om varenda människa konstant skulle spy galla och dela med sig av varenda åsikt och varenda tanke han/hon har, hur bra skulle våra öron och psyken egentligen må till slut? En tidigare chef sa till mig en gång; "Ibland är du väldigt tyst, men när du väl säger vad du tycker så är det alltid något bra". Som jag alltid har sagt; Jag säger något när jag känner att jag vill och har något relevant att säga och inte för att jag "måste" eller förväntas göra det, i så fall är jag hellre tyst. Ibland är jag dock tyst även om jag vill säga något, det är just här jag måste bli bättre och jag har därför bestämt mig för att ändra på det. Hädanefter tänker jag inte ta hänsyn till att andra kanske inte alltid kommer att tycka samma sak. Jag har som redan nämnt rätt till en egen åsikt vare sig folk håller med mig eller inte. Jag upprepar därför; "Dömer man någon utifrån hans/hennes åsikter är det personen i fråga som avkunnar domen som i själva verket är negativ".
Det kanske låter som att jag först i ena sekunden slår ett slag för att man måste våga säga vad man tycker, medan jag i nästa sekund slår ett slag för att man inte ska behöva säga vad man tycker. Det jag egentligen vill få fram är att man ALDRIG ska behöva känna att man inte vågar yttra sin åsikt trots att man vill på grund av rädsla, samt att man ALDRIG ska behöva känna att man blir tvingad till att yttra en åsikt mot sin egen vilja bara för att någon annan "förväntar" sig det.
Dagens humör: Glad (man kan vara glad trots att man skriver ett inlägg av denna karaktär, jag lovar).
"Nu är jag tillbaka i bloggträsket igen och den här gången ska jag väl försöka att stanna här också."
Det senaste inlägget bortsett från detta postades sedan den 24 oktober och jag kan inte annat än att konstatera att jag misslyckades med mitt bloggande även den gången. Jag har däremot bestämt mig för att börja blogga igen, det behövs emellanåt då jag känner att jag behöver vomera i skrift över diverse brydsamheter som man dagligen handskas med. Det är nästan så att man kan komma undan med det mesta så länge det sker i skrift, åtminstone känns det i alla fall som att det är så. Folk får gärna läsa mina inlägg och tycka att jag verkar bitter om det skulle dyka upp ett inlägg som möjligtvis innehåller mer negationer än vanligt, men själv skulle jag faktiskt vilja kalla det för en rimlig verklighetsskildring, det vill säga en realism. Man kan/ska inte döma någon för att personen i fråga har en åsikt eller tycker annorlunda än andra i vissa lägen. Dömer man någon utifrån hans/hennes åsikter är det personen i fråga som avkunnar domen som i själva verket är negativ, just sayin'. Med detta sagt vill jag därför slå ett slag för att alla ska börja våga yttra sina åsikter om man inte riktigt vågar det idag, både positiva som negativa utan minsta rädsla för att bli hånad, ifrågasatt eller dömd för att man tycker något. Alla har nämligen rätt till en egen åsikt och man ska därför aldrig egentligen säga att en åsikt är fel, möjligtvis att åsikter i alla lägen inte stämmer överens med ens egna och därför inte är rimliga eller relevanta för en själv, men folks åsikter kan aldrig vara fel. Att mena på att andras åsikter skulle vara fel kan enligt mig likställas med att man kränker personen i fråga och menar på att han/hon inte har rätt till att få ha sin egen åsikt. Är det verkligen så konstigt att många inte vågar säga vad dom tycker idag? Självklart tycker även jag att många åsikter är helt absurda och inte alls stämmer överens med verkligheten enligt min mening, men vi lever trots allt med en lag om yttrandefrihet bakom oss. Det finns dock självklart gränser i vissa fall då det inte lämpar sig att vräka ur sig en åsikt, men jag tror och hoppas att de flesta känner av en sådan gräns.
Jag vet att jag själv har blivit otroligt dålig på att yttra mina åsikter i jämförelse med vad jag var för några år sedan (kalla mig gärna för dubbelmoralist med tanke på vad jag precis har skrivit, men det är helt okej. Jag är faktiskt beredd att hålla med). Det kan ha att göra med att jag möjligtvis vräkte ur mig lite för mycket av mina åsikter i min ungdom som tenderade till att jag istället övergick till att bli elak och därför hamnade jag ofta i osämja med både lärare, vänner och många andra. Alla människors (Läs: dom flestas) psyke växer dock upp med tiden och så gjorde även mitt, därför yttrar jag mig bara idag om jag har något väsentligt att säga och om det kan ge ett resultat i slutändan, vad det än kan tänkas handla om. Känner jag redan innan att det inte kommer att ge något resultat eller att det inte är till någon nytta för mig personligen känner jag att jag lika gärna kan vara tyst. Jag börjar bli lite putt på att man förväntas säga något bara för sägandets skull trots att man vet att det ändå inte kommer att ge något utfall. Ärlighet varar längst brukar man ju säga, men man ska även få ha friheten till att inte behöva dela med sig av allt om ens egen vilja inte finns där, detta utan att riskera att få "Du måste dela med dig och öppna dig mer om vad du tycker" uppkört i nyllet. Alla är vi olika och tur är väl ändå det, tänk om varenda människa konstant skulle spy galla och dela med sig av varenda åsikt och varenda tanke han/hon har, hur bra skulle våra öron och psyken egentligen må till slut? En tidigare chef sa till mig en gång; "Ibland är du väldigt tyst, men när du väl säger vad du tycker så är det alltid något bra". Som jag alltid har sagt; Jag säger något när jag känner att jag vill och har något relevant att säga och inte för att jag "måste" eller förväntas göra det, i så fall är jag hellre tyst. Ibland är jag dock tyst även om jag vill säga något, det är just här jag måste bli bättre och jag har därför bestämt mig för att ändra på det. Hädanefter tänker jag inte ta hänsyn till att andra kanske inte alltid kommer att tycka samma sak. Jag har som redan nämnt rätt till en egen åsikt vare sig folk håller med mig eller inte. Jag upprepar därför; "Dömer man någon utifrån hans/hennes åsikter är det personen i fråga som avkunnar domen som i själva verket är negativ".
Det kanske låter som att jag först i ena sekunden slår ett slag för att man måste våga säga vad man tycker, medan jag i nästa sekund slår ett slag för att man inte ska behöva säga vad man tycker. Det jag egentligen vill få fram är att man ALDRIG ska behöva känna att man inte vågar yttra sin åsikt trots att man vill på grund av rädsla, samt att man ALDRIG ska behöva känna att man blir tvingad till att yttra en åsikt mot sin egen vilja bara för att någon annan "förväntar" sig det.
Dagens humör: Glad (man kan vara glad trots att man skriver ett inlägg av denna karaktär, jag lovar).
